|
2006-05-15 av Öijer
Rapport: Hårt i Skandisloppet
Efter som jag körde Ränneslätt på måndagen förra veckan så blev det en “kort” vecka denna gång. Väldigt sammanfattat så såg den ut så här: Må: Ränneslätt 10:a Tisdag: Denna dag fick bli en vilodag då det ju var långlopp dagen innan. Förr om åren så har jag ofta kunnat känna mig sliten dagen efter tävling, speciellt efter långlopp. Men efter en vinter med mycket träning så tror jag att jag återhämtar mig bättre än tidigare år. Känns ju faktiskt väldigt bra. Onsdag: Efter att ha krånglat och mekat med skivbromsarna som legat i under Ränneslätt så upptäcktes idag felet. Ena metallbiten som håller isär beläggen hade skrotats och låg som en liten klump. Därför hade ena belägget legat emot skivan så pass att om man satte fart på hjulet med handen så stannade det efter 2 varv.. Nåväl. Det viktiga är ju träningen. Och idag flöt det på bra i skogen, vilken skillnad mot förra veckans studsande. Nu hade jag flyt i åkningen, och rötter och stenar var åter igen något att glädjas över och inte sväras över. Torsdag: Ingarvet GP. Populära träningstävlingen här i Falun. Runt 15-20 personer starkt startfält och hårt är det. Känns ju konstigt när man som så kallad elitcyklist blir nollad i ett poänglopp. Hehe. Oscar Ekstam hade fått sina nya Bontrager x lite Aero hjul i kolfiber och flög fram och tog 45 av 55 möjliga poäng i ren glädjeyra. Jag har också beställt sådana hjul… ;-) Fick lite prylar från Duells också:  Cyclocross har jag ju, men utan bra hjul och framförallt däck, så valde jag att låna cykel. Sänkte sadeln några millimeter men sedan fick det duga med inställningar. När jag skulle pumpa däcken så hände något som bara inte får hända, det högg till i ryggen. Ryggskott 20 minuter innan start är ingen bra förberedelse. Hur skulle jag göra nu? Hur skulle jag klara mig runt idag? Shit pommes. En i klubben hade något ”apstarkt” liniment som jag fick på ryggslutet. Detta kunde kanske hjälpa lite. Jag fick faktiskt luta cykeln lite för att ens komma upp på den. Och stelt var det när jag försökte trampa. Det får gå så länge det går tänkte jag och ställde upp till start strax innan 11. Inledningen på loppet var som väntat. Många som försökte komma loss utan att riktigt lyckas. Jag lyckades med att hålla mig långt framme i klungan utan att jobba för mycket. Sedan när det gick ruskigt snabbt på ett öppet parti med lätt vind från höger så väjde plötsligt killen framför mig och jag svängde instinktivt efter. Då såg jag, precis när jag passerade, inte ens en decimeter brevid den i nästan 60 knyck, en Mini Cooper parkerad vid vägen. Nästan direkt efter att jag passerat hörde jag hur någon skrek aaaah och sedan small det. Direkt efter smällen blev det först tyst. Inte som det brukar vara alltså, med massa skrapljud från cyklar, cyklister och cykelskor som man brukar höra vid landsvägsvurpor. Men halvsekunden efter smällen så dunsade cyklisten ner i backen tror jag och masskraschen var ett faktum. I vanliga fall brukar jag vända mig om för att se om någon cyklist från klubben är inblandad i vurpan eller bara av ren nyfikenhet. Men denna gång valde jag att inte titta. Cyklister hade ju med största sannolikhet dundrat rakt in i bilen och det kunde då väl aldrig ha slutat väl.. I efterhand så var det tur i oturen att det var just en Mini Cooper. En krock med tex. en minibuss hade nog inte slutat lika väl. För nu blev ingen faktiskt allvarligt skadad. Kanske var det just att det var en Mini Cooper som också gjorde att olyckan ens var framme. För vem i en cykelklunga kan se en sådan liten bil vid sidan av vägen? Denna gång var media snabba med att rapportera från en cykeltävling. Jag tror inte att en tidning eller TV-kanal missade nyheten med 8 elitcyklister till sjukhus. Och snabbt var nyheten ute också! Tävlingen gick vidare och jag lyckades stöta ikapp en liten grupp som fick en lucka i ett senare skede. Precis när jag kom ikapp gruppen så stoppade kommisarien tävlingen. Så vi fick bli inhämtade. Och sedan så rullade klungan i en kvart till 20 minuter i väntan på att cyklister som vurpat och servicebilar skulle komma ikapp, innan han släppte fältet igen. Efter 7-8 mil så hade jag inte längre några dåliga känningar i ryggen. Mer än att det där linimentet brann i ryggslutet. Hela tiden satt jag långt upp i klungan för att vara med på attacker utan att skapa något själv. En utbrytning på runt 10 minuter hann jag med tillsammans med fyra andra. Efter 10 mil så kom något oväntat. Kramp i bägge vaderna! Kanske inte så oväntat med tanke på att det var första gången jag ens satt på cykeln.
52:a av 55 fullföljande blev jag. Men med tanke på mina besvär så var jag nöjd med att för första gången tagit mig runt en landsvägscup. 61 personer bröt faktiskt loppet. Sov hos Svärmor i Stockholm och fick skjuts av Per Kumlin ner. I bilen så låg cykeln till en som krockat med bilen. Den var i 3-4 delar och låg bara i en hög. Totalt tror jag 3 eller 4 cyklister krockade med bilen och kanske 20-30 var inblandade i massvurpan. Alla klarade ju tack och lov ganska bra. Söndag Vaknade och var fortfarande sur i ryggen, fast inte lika akut som det var igår. Benen kändes dock bra trots 207 kilometer igår. Förvånande och glädjande att återhämtningen blivit så bra. Men när jag skulle cykla till macken där jag skulle bli hämtad så kände jag av krampen från igår i höger vad. Illa. Skandis GP skulle köras 25 varv på en 2.3 km lång bana med tvära kurvor och en brant backe. GP-lopp har sällan fungerat bra för mig och med vaden.. Hur skulle det gå? Men jag bestämde mig för att hänga med så gott det gick. Men efter runt 9 varv och ca: 35 minuter så var det slutlekt. Fick ju bra fartträning iaf. Måndag Vilodag. Tisdag Körde nästan 8 timmar i skogen. Skulle kolla en bana som jag tänkt på som låg en timmes cykeltur bort. Den tog lite längre tid än jag tänkt mig… Här är min korta RR med bilder: http://happymtb.org Onsdag Trött i benen efter två nätters jobb och gårdagens mastodontpass. Fick dock 3 timmar i benen och spanade in en stig som jag hittat på en karta. Stigen var kass. Körde några andra stigar som var finare och dessutom, åkbara, kändes lite bättre. Torsdag Nu borde jag ju ha skickat denna rapport för några dagar sedan. Men här sitter jag och skriver vidare. Körde Ingarvet GP idag igen. Lyckades sno åt mig en seger i 9:e utav 10 spurtpriser. Körde solo länge och höll precis undan för den anstormande klungan. Har tyvärr inte fått mina nya hjul än. Så där sliter man med 48*14 i utväxling och crossdäck. Mot dom andra grapparnas 53*11 och kolfiberhjul med släta racerdäck. Men nästa vecka, då jävlar. ;-) Fredrik Ericsson som vunnit långloppscupen i MTB men som nu tävlar på landsväg för Team Cykelcity E-on var där och vann före Oscar Ekstam. Imorgon fredag kör jag backintervaller. I helgen så ska jag och familjen på vår förlovningsfest och fästmöns barn fyller 5 så det blir barnkalas i samma veva. Så lördagen får ägnas åt vila och tårta. Men på söndag kör jag ett XC i Södertälje, får se hur det går. Här är en preliminär tävlingsplanering som jag knåpat ihop. Mycket tävlingar, det gillar jag. Tävlingar med frågetecken efter är jag lite osäker på om jag ska köra eller ej. 14/5 Kringelloppet X2 Vi hörs! |
|
Resten utav resan så satt jag långt bak i klungan och bad för låg fart så jag kunde skaka ur mina vader och försöka hänga med. Jag lyckades hänga med in till Uppsala och dom 4 avslutande varven på en kurvig bana. Här fick jag efter en sista kraftansträning ge mig och åkte med andra avhängda in i mål. Efter 207 jobbiga kilometer på 5 timmar och 15 min. Inte 199 km som jag trott innan start och även under loppet..