2006-06-05 av Öijer

Fri från förkylning, nya prylar och långloppscupspremiär - en härlig vecka med andra ord. Som vanligt så får ni följa min vecka fram till tävlingen och jag visar också upp lite utav mina nya prylar som jag nu har i min ägo. Tävlingen gick ganska bra, min näst bästa placering i en deltävling i långloppscupen. Jag kapade också tiden från ifjol med 10 minuter. Någon som kapade mer? Vi tar väl det viktigaste (?) först:

Prylarna.

I veckan så har lite godis trillat in. Jag har nu ett par riktigt snygga och mycket lätta skor. Sulan är i kolfiber och skon verkar luftig. Ett par, redo att användas, i storlek 42 väger 822 gram för den som vill veta. Har inte testat dom innan eller under Billingeracet, men veckan efter ska dom testas.

Det har också varit hjulafton. Först fick jag mina nya hjul till crossen. Jag hade kolfiberhjul redan innan men bakhjulet gick sönder så nya införskaffades. Det blev ett par mycket fina Bontrager X lite aero. Bara framhjulet är 188g lättare än mitt gamla kolfiberhjul. Så snabb lär jag bli med dom här på. Om dom håller för mörksuggejakten får vi se.. På bilden sitter landsvägsdäck på.

Som att dom hjulen inte räckte så har jag också nu ett par fina MTB-hjul att tävla med. Med nya sulor på också. Detta var uppsättningen jag använde för Långa Billingeracet. Continentals Explorer fram och Leader bak, båda UST. Hjulen är Bontragers race x lite. Finaste som finns.

Det är inte bara cykeln som är viktig. En bra hjälm är ju huvudsaken… Min gamla hjälm hade efter mÃ¥nga timmar i solen fÃ¥tt en turkosa nyans istället för grön. Och det satt lite klister frÃ¥n tejp pÃ¥ hjälmen. Den var inte sÃ¥ snygg längre alltsÃ¥. Likadan hjälm som jag tidigare haft, sÃ¥ det är kanske lite trÃ¥kigt, men det är en “klubbhjälm”.

Lördag 20/5

Vila, nästan helt 100% kry nu.

Söndag 21/5

Nu fick det vara nog med vila. Testade att cykla idag. Jag körde 2 timmar på delar utav årets Långa Lugnetbana. Grymt kul och efter ungefär en timme så var kroppen igång ordentligt och allt flöt på bra. Stannade efter träningen till vid Långa Lugnets nya tävlingsområde, Dalregementet, och kollade på Svealandsmästerskapen i Landsväg.

MÃ¥ndag 22/5

Körde över fyra timmar med mycket skog och lite promenad med Jonas Djurback och Oscar Ekstam. Dom jävlarna körde ifrån på skogspartierna. :-) Inte min bästa dag på året.

Tisdag 23/5

Vila.

Onsdag 24/5

Fem timmar distans med nÃ¥gra rejäla backar. Nu skulle kroppen fÃ¥ känna pÃ¥ lite backar sÃ¥ här dagarna innan LÃ¥nga Billingeracet. Och jag skulle kolla lite nya stigar. Haha, men jag hittade sÃ¥ mÃ¥nga nya stigar innan jag kommit till dom tvÃ¥ stigarna jag skulle kolla att jag inte ens han med dom. SÃ¥ jag har ett par fina stigar kvar i “kolla upp-arkivet”. Alltid kul med ny terräng.

Torsdag 25/5

På förmiddagen körde jag och Lars Bleckur från IK Jarl backintervaller i Bjursås. Han körde ifrån mig i varje intervall. Han är grym uppför. På kvällen sedan så hade jag tänkt köra träningstävlingen i landsväg på Ingarvet. Men bara jag och en till dök upp så jag körde lite korta intervaller själv istället. Ingen intervall var över en minut lång.

Fredag 26/5

Vila.

Lördag 27/5

Åkte ner till Skövde. Och cyklade ungefär en timme på banan. Den är grym!

Söndag 28/5

Långa Billingeracet! I fjol skrällde jag ju lite i det här loppet och blev 2:a. I år så hade loppet långloppscup-status och startfältet var därmed mycket större och starkare. Så jag insåg ju självklart att det skulle bli svårt att försvara fjolårets placering. Banan med sina 81 km är nog den tuffaste långloppsbanan i Sverige, en hel del backar och många, underbara, snabba och svåra stigar. Jag gillar tuffa banor, då får man ju lite extra utmaningar i loppet och det blir sällan tråkigt. Helt ärligt så hoppades jag också på regn för att krydda tillvaron lite extra.. men regnet uteblev och istället tittade solen fram vilket ändå var mycket välkommet.

Jag bodde i en lånad lägenhet i centrala skövde med resten utav falueliten, dvs. Magnus Darvell, Jens Westergren, Jonas Djurback och Oscar Ekstam. Tävlingsdagen började klockan 7 med yoghurt och müslifrukost samt på med cykelkläderna. Tempodräkt, så klart. Efter frukost så packade vi alla våra grejer och städade upp lite efter oss innan vi begav oss upp till målområdet. Där minglades det en hel del, langningen utav vätska spikades och jag kollade trycket i mina däck innan jag rullade ner till startområdet.

Jag värmde upp i ca: 25 min innan jag rullade in i startfållan med runt tio minuter kvar. När starten gick så var jag snabbt med och satte mig bakom Darvell som anförde det stora fältet upp för startbacken. När första skogspartiet närmade sig så började folk att trycka på, Philip Tavell och Emil Lindgren med flera ville säkra en bra position. Jag gled utan besvär in som topp 10 någonstans innan den jobbiga biten upp till bergspriset efter 2.8 km, som Robert Larsson attackerade upp till. Själv så försökte jag, utan att förta mig, hålla en bra position upp för backen utan att dra på mig allt för mycket mjölksyra så här i början. Var väl runt 10-15e man upp.

Efter bergspriset så gick allt rasande fort. Skogspartierna avlöste varandra och det mesta handlade om att hänga med och ha bra position i gruppen jag befann mig i. Nere på banvallen gick jakten i 45 knyck och Tavell hämtades in. Här insåg jag att det inte var många framför, 3-4 stycken kanske. Och vi var väl runt 10 pers i gruppen. Efter ett par mil så fick vi höra att det var två minuter upp till täten som bestod utav fyra man. Emil Lindgren med en liten lucka till Magnus Darvell, Magnus Palmberg och Alexander Wetterhall.

Jag hade inga större problem med att hålla mig bra till i gruppen som hela tiden tappade folk. Lättast hade jag det utför, men så ska det kanske vara. Det jobbigaste var nog faktiskt dom platta, lättåkta partierna. Efter halva loppet så passerade man målområdet igen och nu hade Joakim Åleheim kört ifrån vår grupp och låg som ensam femma. Min grupp bestod nu utav Jens Westergren, Lars Bleckur, Mattias Karlsson, Robert Larsson och jag. Vi alla var alltså topp 10.

Men ut på andra halvan så började utmattningströttheten komma. Nu var benen inte längre så fräscha och det var jobbigare att hänga med. Efter runt 55 km så tappade jag kontakten med gruppen en aning. Men inte med mycket, utan kanske bara 15-20 sekunder. Detta lyckades jag jaga ikapp, bara för att i nästa skogsparti tappa gruppen igen. Jag tappade och anslöt åter till gruppen hela tre gånger innan jag till slut fick vika ner mig och köra ensam mot målet med ca: 1.5 mil kvar.

Ungefär här hade Darvell avgjort tätstriden. Med 1.5 mil kvar så hade han höjt farten och splittrat gruppen totalt. Palmberg jagade närmast, följt av Lindgren och så Wetterhall. Men ingen kunde hota Darvell som vann med över två minuter. Palmberg klarade andraplatsen tätt följd utav Lindgren.

Min egna jakt efter mållinjen var grymt jobbig. Min plan var att köra så fort jag bara orkade in till strupen för att inte låta andra komma ikapp mig. Väl där var det ju bara att ta sig upp, och om ingen sett mig innan så skulle dom ju inte veta att jag åkte där ensam och helt slut.. Planen lyckades nästan. Sista kilometern innan mål, mitt i strupen som backen hette, så kom Max Öste och Mikael Salomonsson ikapp och förbi mig. Jag lyckades dock hålla andra jagande bakom mig över krönet och in i mål.

Blev 12:a, min näst bästa lÃ¥ngloppscup-placering efter Kjells Tur i fjol dÃ¥ jag var tia. PÃ¥ 15:e plats kom Mattias Nilsson, Falu CK. Han vann därmed juniorklassen. Han hade kört förbi Mattias Wengelin med runt 1.5 mil kvar. Det verkar vara med 1.5 mil kvar som mycket avgjordes. I “min” grupp sÃ¥ hade Jens Westergren avgjort kampen om 6:e platsen i den beryktade strupen där han hade lämnat dom övriga bakom sig.

Länge sedan som jag var så här slut efter målgång. Ett härligt och tufft lopp. En riktigt kul utmaning. Bra kämpat alla som fullföljde och i Lida Loop om två veckor så ska placeringen bli ännu bättre och farten ännu högre.

Vi ses då!

Kommentera och diskutera den här artikeln