Vissa delar av kroppen tycker det är skönt att det snart är över medan andra delar önskar att det aldrig ska ta slut.
Text: Anders Jansson (aj@happymtb.org) Foto: Anders Jansson och Peter Jansson
29 Juni 2007. Etapp 6. Ponte di Legno - Kaltern
Ponte di Legno (Italien) - Kaltern (Italien)
Längd: 111,12 km
Höjdmeter: 2300 hm
Alp-pass: Passo Tonale, Brezerjoch, Mendelpass
Idag gick det uppför direkt från start. Det var till och med så att själva startrakan lutade svagt uppåt. Backen ledde upp till Passo Tonale på 1880möh vilket innebar ca 600 höjdmeter av klättring.
Tempot upp var dock ganska beskedligt. Mångas ben börjar bli ganska slitna så här på sjätte dagen. Vi som startat nästan sist i fålla C avancerade med jämna mellanrum på vår väg upp.
På toppen startade en nästan fyra mil lång utförskörning. Början var brant med tvära serpentiner och full fart genom byarna på väg ner.
De sista två milen av backen planade ut och det gick svagt utför. Den inledande uppförsbacken hade inte dragit isär startfältet speciellt mycket så det var ganska många deltagare som låg samlade på väg ner. Vi la oss i en jätteklunga på kanske 100 cyklister. Det var en ganska behaglig resa att ligga inbäddad i vindskydd. Men med jämna mellanrum var det någon som ökade farten och det blev en hel del ryck som måste tas.
När backen tog slut och efterföljande stigning började sprack den stora klungan upp i mindre grupper och enstaka cyklister. Backen skulle ta oss upp till Brezer Joch. Dock inte i en enda klättring utan det skulle gå lite upp och ner.
En bit efter Livo låg dagens första depå. Vädret denna dag var sol och över 20 grader så det gick en del vätska. Efter depån fortsatte stigningen.
Transalp är som bekant en tävling för tvåmanna-lag och man tävlar tillsammans med sin teamkamrat. Trots det så är det mängder av cyklister som åker ensamma genom tävlingen. Det är i och för sig tillåtet och det finns ingen gräns, som i MTB-varianten av Transalp, hur mycket det får skilja mellan teamkamraterna vid målgång. Dock räknas tiden räknas på den siste in.
Men likt Transalp förra året så funderar vi varför man väljer att starta i en lagtävling om man ändå tänkt åka solo hela vägen. Visst kan det skilja i träningsmängd mellan lagkamraterna eller så kan någon ha en dålig dag. Vi har dock valt att alltid åka tillsammans då vi tror att vi får ut mest av Transalp. Främst under tävlingen då vi och åker och pratar om det vi ser och upplever. Men även innan, med gemensamt träningsmål, och efter när vi ser tillbaka på det vi gått igenom.
Tillbaks till dagens etapp så brantade det till sista biten upp mot Brezer Joch.
Från toppen var det en snabb serpentinbacke nerför. Backen han inte mer än sluta innan det gick upp igen. Dagens sista klättring upp till Mendelpass hade börjat. Inte lika brant som backen innan utan en ganska behaglig lutning där det går att hitta en bra rytm. En rytm som tillfälligt avbröts med dagens andra depå vid Fondo.
Under hela tävlingen har vi sett filmteamet som åkt fram och tillbaka och filmat deltagarna. Vid pastapartyt visas en kort filmsnutt varje dag. Efteråt så klipper de ihop en Transalp-DVD med material från hela tävlingen. Vi får hoppas att vi är med.
Sista biten upp hade en kort nedförskörning innan vi till slut nådde toppen och Mendelpass. Backen ner var 1000 höjdmeter av ren lycka. Fin väg med mängder av tighta serpentiner. Vi kan nästan klättra hur högt som helst för att få uppleva en sådan nedförsbacke.
Avslutningen in mot målet i Kaltern var två kilometer av slätåka. Vi rullade i mål på 4h 17min.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: Team Lightweight 7, 3h 13min
Vår tid: 4h 17min Vinnartid + 33%
Vår total-placering: 283
Forts: Etapp 7 - Äventyret är slut.