2013-04-26 av Kristin
Grupptest Cykelvasahojar: Sammanfattning och personliga val

Grupptest Cykelvasacyklar

Årets grupptest av 29er-hardtails är avslutat och i denna artikel ger testarna sina personliga intryck, diskuterar testet och väljer varsin vinnare.

Text och Foto: Anders Jansson (aj@happymb.org), Kristin Svenson (kristin@happymtb.org) och Fredrik Westman (westman@happymtb.org)

Den rådande trenden bland dagens nybörjare inom MTB är att de köper en något dyrare cykel än för några år sedan. Många vill också ha en cykel som fungerar för allt inom MTB, från grusvägsrallyn till tuffa skogsstigar.

För tio år sen användes en schysst instegshoj till lite av varje. Det var jobbpendling på vardagarna och Finnmarksturen till helgen. Förra året slog cykelbranschen fast att 2012 var året då andra-cykeln fick sitt definitiva genombrott. Jobbpendlingen utförs nu med annan cykel och användningen av dagens instegs-MTB har istället helt kunnat koncentrerats till XC/långlopp och tekniska stigar. Den allmänna tekniska utvecklingen har också gjort cyklarna mer kapabla än någonsin tidigare.

Det är med denna bakgrund vi testat. Kan en motionär idag hitta en cykel som är rapp nog att fixa grusvägsrejsen och som är tekniskt kompetent att ta sig an alla fina stigar som beskrivs i allehanda guideböcker som kommit de senaste åren?

Dalarna i höstskrud bjöd på trevlig cykling

Personliga val och reflektioner

Kristin

Jag har kört Cykelvasan på min 26″ heldämpade hoj (120 mm slag fram och 100 mm bak). Jag låste bakdämparen i starten och öppnade den sedan aldrig under de 9 milen. Nu är jag förvisso en ung och viril kvinna utan ryggproblem men jag hade alla dagar i veckan valt en hardtail om Cykelvasan var mitt stora mål. Så länge cykeln har en bekväm sittställning är bakdämpning helt överflödigt, även för motionären som främst vill ha en trivsam resa mellan Sälen och Mora utan vidare tidsambitioner. Alla testcyklarna var tillräckligt bekväma för att göra Cykelvasan till en angenäm upplevelse.

Min personliga förhoppning är dock att Cykelvasan ska locka fler till stigcyklingens underbara värld och då behövs en cykel som känns rolig och stabil också i mer teknisk terräng. Sensan vara katastrof i det avseendet – visst hade den fungerat på Cykelvasan men att köra den i berms på Lugnets grävda stigar var närmast en skräckupplevelse. Ingen som är nybörjare på stigcykling kommer känna sig trygg på Sensan i skogen och därför hamnar den sist i min ranking av testcyklarna.

Sammantaget gillade jag Trek och Merida bäst; på dem hade jag en bra sittställning och båda cyklarna kändes roliga både uppför och utför. Treks Superfly AL drar ändå längsta strået, mycket för att Rock Shox Reba-gaffeln kändes mjukare än Meridans Fox. Gianten föll inte mig i smaken; främst på grund av den något upprätta sittställningen, sadeln som definitivt inte var utformad efter den kvinnliga anatomin och riserstyret. Som vapen enkom för Cykelvasan och andra långlopp hade jag valt Meridan för att den kändes snäppet rejsigare. Som allt-i-allohoj hade jag valt Treken för dess trevliga avvägning mellan rejs och komfort.

Ett cykeltest är mycket av cykla, justera och diskutera.

AJ

På frågan vilken cykel som blir min vinnare är det korta svaret; ingen. Alla har sina speciella egenskaper men ingen når riktigt ända fram.

Meridan kommer längst fram när det gäller åkintryck. Den har bra fartkänsla och fungerar bra i ett högt tempo. Nackdelen är den mindre bra komforten. Komponentmässigt är den för dyr i förhållande vad som fås för pengarna. Gaffeln saknar remote och hjulen är testets tyngsta. Ramen är ok men det borde ha gått att få till en bättre lösning på vajerdragningen som nu ser något märklig ut med den nakna växelvajern lång bit ifrån ovanröret.

Trek påminner om Meridan i åkegenskaper och är också en cykel att rejsa på. Trek har dock något bättre komfort. Utrustningsmässigt är den för dyr. Komponenterna gör förvisso sitt jobb och totalvikten är testets lägsta men för 15 000 kronor förväntar jag mig minst ett snäpp upp i nivå på utrustning. Förutom det speciella E2-styrhuvudet saknar ramen en del tekniska detaljer som exempelvis genomgående bakaxel. Vajerdragning med öppna vajrar känns inte heller helt optimalt.

Giant är lite för mycket rekreation för min smak. För stigcykling fungerar den men som allt-i-allo-cykel blir den för sävlig när tempot ökar. Klart att det går att byta ut komponenter men då kanske det är bättre att välja något annat från början. Den hydroformade ramen ser initialt välarbetad ut men känns lite gammal med sitt IS-bromsfäste och vajerstopp för naken vajer. En genomgående axel bak hade säkert även hjälp till att styva upp bakänden. Giant ska ha extra plus för att de monterar 2,25”-däck även om de gärna hade fått vara i en greppigare gummiblandning.

Sensa tycker jag mest bara synd om. De har kryddat sin modell med testets finaste broms- och växelkomponenter men det framstår mest som kosmetika. För rent cykelmässigt fungerar den inte. Hela cykeln känns otidsenlig och har mycket av gamla skolan i sig. Det gör den mycket svårjobbad på stig och i tekniska partier. Blundar jag känns åkintrycken på Sensan som hos min gamla cykel från 2003. Öppnar jag ögonen ser jag att även ramen påminner om det.

Välbehövlig paus i cykeltestandet

Men Sensan är inte den enda cykel som känns gammal. Trots att alla cyklar är av årets modell känns de en aning daterade när det kommer till komponentval. Det märks på utrustning och funktion att företagets tekniker fått stå tillbaka till förmån för marknadsavdelningen när cyklarna specificerats.

Tredelade vevpartier känns rätt mycket 00-tal. Förutom att 30 växlar låter häftigt i reklamen (?) så tillför tredelade vevpartier ingenting. Det ger bara ett extra moment att ständigt behöva växla mellan stora och mittersta klingan i en terräng som Cykelvasan. På en cykel av 2013-års modell bör 2×10-utväxling vara en självklarhet. En 11-36T kassett har så pass stort omfång att det i allra flesta fall är fullt tillräckligt med två drev fram. När märkenas elitmodeller till och med har 38T som största klinga känns det något skevt att nybörjaren ska anses behöva 42 eller 44T.

Bakväxlar med teknik (Shadow+/ Typ2) som spänner upp och kontrollerar kedjan bättre finns nu på alla nivåer och bör användas för att minimera kedjeslag mot ramen och få en tystare cykel. Styrbredd beror mycket på personliga preferenser men det måste vara smartare att montera ett bredare styre från början som kan kapas, än ett smalt som måste köpas nytt. Några små enkla åtgärder som inte är speciellt dyra och som säkert hade gått att få in hos de nu testade cyklarna utan större prismodifikation och som garanterat lyft intrycken av dem ett snäpp.

Något som inte heller kostar många kronor och nästan det minsta som kan begäras är kedjestagsskydd och skyddsplast på ramen. Det gör stor skillnad ur slitagesynpunkt och borde vara en självklarhet för den cykeltillverkare som har omtanke om kundens inköp även efter det att han/hon betalat och lämnat cykelbutiken.

Westman

Min personliga reflektion är att till grusvägsrally är det faktiskt inte nödvändigt med en superdyr MTB, bara den rullar bra. Resten sitter mest i benen och psyket. I stökiga skogen däremot skiljs agnarna från vetet, och så även våra testcyklar. Därför handlar alla mina nedanstående kommentarer just om cyklarnas förmåga som stig- och XC-cyklar i skogen.

Kristin jagar Westman på väg uppför

Sensan känns som en tidsmaskin i sammanhanget - supersmalt styre med barends, lång styrstam, avsaknad av koniskt styrrör och försedd med ett traditionellt överrör som inte är särskilt sluttat för ökad frigång, liten kassett bak och supersmala däck känns cykeln rejält old school. Samtidigt har den kortast kedjestag i gruppen, 437 mm.. Tyvärr bidrar inte de senare i nämndvärd omfattning till att kompensera för den i övrigt katastrofala körkänslan i skogen. Sensan visar för mig på ett tydligt sätt varför man inte enbart ska stirra sig blind på att postordercyklar erbjuder fina komponenter för pengarna, då ett dyrare vevparti aldrig kan väga upp för olämplig geometri. Den låga vikten kan också mycket förklaras av de sladdriga, i realiteten värdelösa, däcken. Nervöst och otäckt är nog bästa sammanfattningen av de intryck Sensan bjuder på när den utsätts för fuktiga skogsspår. Eller så räcker det med de kommentarer som fälldes av respektive testare efter första provrundan på Sensan:

”Oj!” – Kristin

”Haha!” (och inte på det bra sättet) – Westman

”Va fan!” – AJ

Meridan har en väl avvägd geometri för XC, men tyvärr är hela den fina komforten från kolfibervarianten som bortblåst och istället utbytt mot en skoningslöst styv bakände som överför känslan från varenda sten upp i ryggslutet på stökiga stigar. Framänden är också något låg för stigcykling samtidigt som Foxgaffeln känns betydligt mindre följsam än de Rock Shox-gafflar som sitter på Trek och Giants cyklar. Jag själv tycker att Fox CTD-lösning är ett solklart steg åt fel håll (Fox fel, inte Meridas) då det nu bara går att justera lågfartskompressionen i tre steg istället för tjugo. Kass för den som vill finjustera bort bromsdyk, som nu istället får kompenseras med för högt lufttryck, vilket ytterligare gör gaffeln mindre finkänslig. Genomgående axel bak men vanlig quick release fram känns också som fel prioritet när det ska hårdköras och man vill ha styvheten i framänden och hellre lite följsamhet bak. Minus i kanten för vit sadel, som håller sig fräsch ungefär en runda innan resan mot dassbrunt oåterkalleligen påbörjats. Merida har dock lyckats med det kanske viktigaste – en rapp och välavvägd helhet som fungerar bra för det tänkta användningsområdet.

Westman smiskar Meridan på grusväg

För mig står det dock mellan Trek och Giant som vinnare i testet. Det är de hojarna som är mest kapabla till teknisk körning och bus.

Treks gaffeln fungerar bra, Deore-komponenterna uppträder klanderfritt och trots just dessa Deore-komponenter, som borde väga något mer, är Treken lättast av testhojarna och pengarna tycks därmed ha lagts på rätt ställen – ram och gaffel. Ramen har också den näst mest följsamma bakänden i testet, vilket ihop med en följsam sadelstolpe borgar för relativt god komfort. Den vita sadeln förlåter jag då det enbart är ett litet snedsteg på en i övrigt mycket bra cykel.

Gianten blir dock min vinnare, den är precis som Trek väldigt allround, och erbjuder bäst följsamhet i skogen. Detta ihop med hyfsat korta kedjestag och en välfungerande, styv gaffel gör den till den mest lekfulla och snabbaste hojen när det är stökigt eller går utför. Att den är billigast i testet gör den inte mindre till vinnare i mina ögon! Det enda jag skulle vilja byta är styret, där jag personligen skulle satsat på ett styre utan rise, med dryga 700 i bredd, för att få en lite mindre upprätt sittställning. Sedan är det bara att härja loss, på allt från HappyRides till Cykelvasan.

Trek får sig en rejäl omgång i händerna på Westman

Förvånansvärt är att ingen av dessa cyklar kommer med ett kedjestagsskydd monterat. Det skramlar och far i skogen, och kedjan skaver mot ramens lack. Förvisso kostar ett skydd inte många kronor, men jag kan tycka att det borde ingå när man köper en cykel i den här prisklassen. Jag hade också gärna sett bakväxlar med clutchmekanism (Shimano Shadow+ / SRAM Type 2) på dessa hojar, då kedjan slår rätt mycket på en hardtail med trippelklinga och long cage-bakväxel. Här, kanske till och med mer än på de AM-cyklar de normalt sitter på, skulle de göra mycket nytta och få tyst på cyklarna samt undvika ett och annat kedjehopp i skogen. Trippelklinga ja, för svenska skogsförhållanden tycker jag själv att detta är ett ofog och skulle hellre se dubbelklinga direkt från leverantören.

Likaså hade en justerbar sadelstolpe också snabbat upp i skogen, då en sadels bakkant mot magen fortfarande är väldigt hämmande när det ska laddas på och läggas ner i kurvorna. En sådan hade dock fördyrat priset en del, adderat vikt och behövs inte för långloppscykling a la Cykelvasan men kan bli en fin uppdatering framöver för den som så småningom (som jag) tycker att stigar med inslag av tekniskt utmanande utförslöpor är det roligaste på två hjul.

Utför

Vikter och pris

                Giant      Merida      Sensa      Trek

Pris (kr)      14 800      17 995     14 800     14 999

Vikt (kg)       12,30       12,12      12,10      11,88

Hjulvikt (g)     4751        4762       4725       4697

 

Länkar till tidigare artiklar och intro

Intro-artikel – Om testet, testarna och cyklarna

Cykelvasahojar: Giant XTC 29er 1 – Skogsmaskinen

Cykelvasahojar: Trek Superfly AL – Hybriden

Cykelvasahojar: Sensa Merano TNT Pro – Tidsmaskinen (Inklusive kommentarer från Sensas representant i Sverige)

Cykelvasahojar: Merida Big Nine Lite 1500 – Rejsmaskinen

Kommentera och diskutera på forumet

 



0,139 sekunder

Växla till mobilversion