2013-05-17 av oxr
Dags att återupprätta crosscountry
Foto: Jonas Larsson
Det finns en lite udda man här på HappyMTB som heter Ville. För några år sen var han känd som mannen som cyklade på små cyklar utan sadel, och stod upp under långa heldagsturer i skogen. Det fanns ingen som häcklade tävlingscirkusen så mycket som han. Så plötsligt en dag chockade han oss alla genom börja tävla i XC. Nu vill han locka över oss slackers till the dark side.
 
Text: Ville Olsson/Ville
Foto: Jonas Larsson, Peter Ejvinsson, Staffan Jerkeman, Magnus Hoff och Klas Darvell
 

Om mig och min cykling

Jag heter Ville och har börjat samla ihop till ganska många år på cykel nu. I grund och botten kommer jag nog alltid se mig som en form av Hellasgorilla. En sån där slentriancyklist som älskar att åka cykel i skogen. Jag brukar alltid säga att jag kommer åka cykel hela mitt liv men vet aldrig på vilket sätt det kommer att bli.

Foto: Peter Ejvinsson
Under åren har jag i perioder gjort mer greninriktade utsvävningar. Det har varit trial, freeride, all mountain och downhill men jag faller alltid tillbaka till den för mig klassiska cyklingen: att cykla över hela berget i skogarna. På något vis binder skogscyklingen ihop allt jag lärt mig på en och samma plats. I skogen finns det nerförsbackar, och i skogen kan man trampa uppför. I skogen finns knixiga stockar och stenar, och släta snabba högfartssträckor. Allt som är kul på cykel.

De senaste åren har jag haft en sån här utsvävning. Mitt största fokus har varit att köra så snabbt som möjligt och att dessutom jämföra mig med andra ute på racingbanorna. För tillfället kan jag kalla mig XC-cyklist!

Det började med att jag ville testa något nytt. Som liten tävlade jag i mountainbike, och jag var sugen på att prova tävlingsbanan igen. Att tävla har alltid varit ett kul moment, även om jag ibland tycker att det kan stjäla lite fokus från själva cyklingen. Det var inte givet att det skulle göras just på en XC-cykel. En seriösare satsning på downhill fanns i tankarna. Eftersom jag hellre trampar till toppen än tar liften och gillar lättillgängliga utmaningar, så föll valet på att trampa snabbt i alla riktningar. En annan orsak till att testa på racing igen var att jag ville utmana mina egna fördomar mot XC. Efter tre år på tävlingsbanan tycker jag mig nu ha lite större koll på läget.

Svensk crosscountry

Foto: Staffan Jerkeman

I år satsas det lite extra på XC-cupen, som de senaste åren har kommit lite i skymundan av långloppscupen. Många gånger förknippas XC med långlopp, vilket jag tycker är fel. Visst är cyklar och cyklister lika men det är två skilda grenar. För en cyklist med tävlingslicens är skillnaden självklar, men frågar man en lika erfaren cyklist som inte tävlar så blir ofta svaret att XC är väl typ långlopp och grusväg.

Så då börjar vi från grunden. Vad är vad?

Långlopp (XCM): Ett lopp som går på en längre bana där man mycket sällan kör samma stigar två gånger. Alla klasser startar samtidigt vilket gör startfälten stora. Det riktar sig mot en bred skara deltagare och har stort genomslag bland motionärer. Precis som skidåkarnas Vasalopp eller löparnas marathon. Internationellt kallas tävlingsformen marathon.

Det stora deltagarantalet ställer krav på att banorna måste ha breda partier mellan de korta skogsavsnitten. Här är det helt accepterat att mer än halva banan kan bestå av lättåkta stigar och grusvägar, för att kunna svälja många deltagare.

Foto: Jonas Larsson

Crosscountry (XCO): En kortare slinga som körs i flera varv. Tävlingstiden är kortare och startfälten mindre. Om långlopp kan liknas vid Marathon, så blir XCO som 5000 meter hinder. Banorna är tuffare och hårdare, och möjligheten till gruppkörning minskar. Med fler varv på samma bana får rätt spårval och bra teknik stor betydelse för resultatet. Lyckas du tjäna 10 sekunder per varv så innebär det en hel minut på en tävling med sex varv.

Tävlingstiden är idag runt en och en halv timme för herrar elit i XCO. För övriga klasser är tiden ungefär en timme. Tävlingstiden har under de senaste åren kortats ner för att få loppen mer explosiva och åskådarvänliga. Jag tror vi kommer få se ännu kortare lopp i framtiden. De svenska startfälten innehåller sällan fler än 40 deltagare, tyvärr ofta betydligt färre. Jag tycker mellan 20 och 40 åkare är lagom. Blir startfältet för litet tappar man lite av rejskänslan, och med fler startande blir det för trångt på de mer utmanande banorna.

När det gäller långlopp finns det inget tak på antalet deltagare. Det blir aldrig varvningar men skall du vara med och slåss i toppen gäller det att ha en startfålla långt fram och hålla sig där framme hela tiden. Trillar du ner i fältet blir det snabbt kö. Svenska långlopp körs sällan under 2 timmar, oftast är de längre. Även här har tiden kortats ner de senaste åren, beroende på att längre lopp kräver längre banor och fler funktionärer.

Om vi går utanför Sveriges gränser så anses ofta XCO vara den mest prestigefyllda grenen, även om XCM (marathon) får till större startfält. Hemma i Sverige har XCO hamnat i skymundan, och det är långloppscupen som syns och hörs mest. Inget ont om Långloppscupen, men i den här artikeln fokuserar jag på XCO. Jag tror att det är här som folk som gillar att cykla i skogen kommer att kunna hitta tillfredsställande racing. Jag tror att många Hellasgorillor och skogsmarodörer som gillar att tävla kommer att kunna hitta rolig och annorlunda cykling på svenska XCO-banor.

En vanlig fördom när vi pratar crosscountry är utformningen av banan. Att det finns långa partier grusvägar på långlopp är det nog ingen som tvivlar på men hur ser det ut på våra svenska XCO-tävlingar? Jag har inte kört alla men min plan är att gå igenom de tävlingar jag har kört och beskriva de banor man kan träffa på. Jag tror att betydligt fler kan fastna för den tighta racing som faktiskt finns där ute i skogarna.

Foto: Jonas Larsson

XCO-banorna är inte som att köra en heldag i Hellas. Det finns partier som är väldigt lika men en fördel med xc-cyklar är att de kan hantera en mycket bred variation av terräng. Precis som i skogscykling gäller det att ta sig an stora stenar och mycket rötter, men kurvtagning och höga hastigheter på lösa underlag kan vara nog så kul. Dessutom är en xc-cykel inte en fullbestyckad AM-torped med massiva däck och över 140 millimeter slag i dämparna. Att lära sig åka snabbt med sämre grepp tillhör en av utmaningarna. Ju lättare material du klarar av att hantera desto mindre vikt blir det att bära upp till nästa topp.

Svenska tävlingar

Här följer några korta banbeskrivningar över några XCO-tävlingar som jag tycker är värda att besöka om du är sugen på att testa.

Foto: Klas Darvell

Borlänge tour

Borlänge är kanske Sveriges bästa arrangemang. Det brukar bli tre fantastiska dagar trots att banan troligen är den med minst rötter och sten. Borlänge bjuder istället på breda sandstigar. Varje gång jag hör ordet Borlänge tänker jag på rödbruna sanddynor. Inför 2012 hade banan fyllts på med lite mer slingriga skogslingor och till 2013 kommer det vara mer förändringar. Vill du köra helstelt kan nog den här banan vara helt rätt. Bli inte avskräckta för att jag säger så. Även om det är ett lopp där det ganska lätt blir grupperingar och klungor är det absolut inget grusvägsrejs. Det går upp, ner, höger och vänster i mjuka flowiga sektioner vilket är ett helt lysande alternativ på MTB-bana. Åka på sladd i sand är otroligt kul. Att det dessutom tävlas i tre dagar med bra speakers, bland andra Roberto Vacchi, brukar göra detta till årets helg. Jag har redan bokat stuga på campingen.

Borås

En fantastisk bana som absolut måste köras! Här finns det gott om sten och den är rejält kuperad. Stora delar av banan får mig att tänka på Sörmlandsleden. Bitvis har den lite bredare stigar men de känns inte platta och tråkiga. De är två meter breda med stora stenar, men längs kanterna växer det mjuk härlig mossa. Banan har några rejäla motlut som belönas med utförsåkning. Riktigt bra XC!!

Foto: Jonas Larsson

Täby MTB

Täby MTB var en nykomling förra året. Banan ligger i Åkersberga och användes till Svealandsmästerksapen 2012. Jag gissar att banan blir något liknande även 2013 men den har nu blivit en del av SWE-cupen. Banan innehåller mycket rötter och sten, likt klassisk norrortsterräng.  Täby har jobbat lite extra för att hitta kuperad terräng och med ca 100 höjdmeter per varv tycker jag att de har lyckats bra.

Södertälje (Kringelloppet)

Kringelloppet är vanligtvis en given cuptävling, men 2013 har loppet SM-status och hamnar därför utanför cupen. Precis som på många andra banor i XC så är det inte rötter och sten som är de stora utmaningarna på loppet. På det här loppet går det troligen bra att åka helstelt. Det betyder inte att det inte finns tid att tjäna för den som är tekniskt duktig. Det kan gå fort utför och kurvorna kommer snabbt. På något parti bjuds det på skrå och då gäller det att inte tappa fart. Banan är belägen på en ås med parkkänsla, och bjuder på en väl kuperad bana. Precis som XC ska vara.

Foto: Magnus Hoff

Mjölby

Sveriges bästa bana?! Mjölbybanan var en cuptävling för några år sedan och var då en bana som fick godkänt. Nu har den komprimerats och fått kortare racetid. Det har bara blivit bättre! I princip har de bästa bitarna behållits och plattåkningen eliminerats. Banan har nog allt. En rejäl stigning i en skidbacke som är riktigt brant. Högfarts-utförslöpa, fina svängar och skön mix av jord och rötter. Mot slutet av varvet åker man genom ett parti som kallas utmaningen. Det är en stig som lätt kan få vilken skogsgorilla som helst att utbrista i brunstiga vrål, och är absolut i nivå med det bästa du hittar i Hellas. Jag önskar bara att partiet var längre. Mjölbybanan har lyxats till med ett litet trähopp på en av gräsmattorna vid start och mål. En baggis för den vane men är man tveksam så kan man köra runt, vilket självklart tar lite längre tid. På så sätt kan det passa alla. Ska du testa XC tycker jag du skall testa Mjölbybiken!

Foto: Magnus Hoff

Vista

Det är tveksamt om Vista kommer få cupstatus men det är ett lopp som bör köras om du är sugen på XCO. Det går på en hård jordbana, likt en berg-och-dalbana. Upp och ner och mycket på sväng. Det blir inte många meter rakt fram. Fantastiskt rolig! 2012 var det tyvärr regnkaos och då blir det ordentligt lerigt. Vista är en bana som visar att tekniska svårigheter inte behöver betyda vassa stenar och rötter. Skall du åka fort får du ligga på i svängarna. Flow flow flow!

Foto: Staffan Jerkeman

Göteborg MTB-festivalen

Göteborg arrangerade SM 2012 och ingick året innan i cupen. Jag hoppas de fortsätter med arrangemanget framöver. I Göteborg bjuds det på en centralt placerad MTB-tävling med lite mer publik än vi är vana vid. Banan är uppdelad i två skogar. Den första delen är sväng, sväng, sväng. Jag tror inte att det finns en enda meter som inte är utnyttjad i skogen. Inget svåråkt men väldigt roligt. I den andra skogen så blir underlaget brötigare, och fler stenar och rötter hittar fram. Det är en väldigt intensiv bana där man måste vara med på noterna hela tiden.

Eskilstuna

Tyvärr ser det inte ut att bli någon tävling i Eskilstuna i år. De hade en tävling utanför cupen förra året och jag är övertygad om att den kommer att ingå framöver. Det är en riktigt fin bana som går runt en mindre skidanläggning. Klassisk svensk stig med rötter och sten, och självklart en och annan klippa som skall forceras. Loppet går mest på skogsstig. En mindre grusväg tar dig uppför berget och på nerfarten svänger man in i handbyggda serpetiner och några mindre hopp. Det är helt klart en bana för den glade AM-åkaren. Är du stark nog att orka få med dig en heldämpad cykel i motluten så lär du ha nytta av den i skogen!

Avslutning

Foto: Jonas Larsson

Muren mellan helaberget-cyklister och licensierade cyklister i Sverige är ganska hög. Vi har ingen koll på varandra, känner inte varandra och har ofta felaktiga bilder av varandra. Jag tror att om vi kan riva muren så kan vi göra cykel-Sverige till ett bättre och roligare cykelland.

Jag vet att det inte bara är XC-svetton som tävlar. Även en helt vanlig tisdagstur i Nackaskogarna kan resultera i breda armbågar och fler än jag som vill åka snabbt. Att försöka vara snabbare än polaren ger många gånger mersmak . Vi cyklister är inte så olika.

Så varför inte ge det här med XCO en chans? Ett annat alternativ kan vara att boka in dig i startledet på mindre lokala tävlingar. De brukar vara gratis och pulshöjande på flera sätt. Ett tips från mig till dig som vill utvecklas på cykel!

Kör så det ryker!

 

Kommentera och diskutera

XC-cupens hemsida

 



0,341 sekunder

Växla till mobilversion