2013-06-25 av Aron
Drömmen om ett berg

Sista knuffen upp mot topppen

En grupp entusiaster har under fem års tid förvandlat ett ensligt berg i Bohuslän till en fullfjädrad freeridebana. Happymtb har hittat dit.

(Text & Foto: Aron Gooch)

Vägbeskrivningen är en GPS-position mitt ute i ingenting några mil norr om Smögen. Färden går på allt mindre vägar och den sista biten är så smal och brant att bilens fyrhjulsdrift aktiveras ett par gånger. Vid vägens slut väntar Michel Ohlsson som lotsar mig till fots allt djupare in i skogen. Den frodiga undervegetationen, solstrimmorna som letar sig ned mellan höga granstammar och de mossiga stockar som ligger utspridda över berget påminner lite om freeridefilmerna från Vancouver.

Här har man dragit banan över en liten klipprygg

Här har man dragit banan över en liten klipprygg

Det tar ett litet tag innan jag kan urskilja stigen, men plötsligt ser jag byggnationerna överallt. Några stockar agerar förstärkning på en doserad kurva, från en grop har man hämtat grus och intill en bäckfåra syns ett litet hopp. Byggarna har helt utgått från befintligt material och varsamt mejslat fram stigen utifrån naturens förutsättningar.

Uppe vid starten så går det dock inte att missa spåret. Här har man byggt stort, riktigt stort. Inledningen består av en 50 cm bred spång som faller nästan rakt ned från en fyra meter hög klippvägg innan den böjer av i en wallride som i sin tur avslutas med ett hopp på ett par meter innan man har fast mark under hjulen igen. Jag tittar tveksamt på berg-och-dalbanan och drar en tacksamhetens suck när Michel sträcker mig ett halmstrå genom att konstatera att nattens regn gjort plankorna lite väl hala.

En hårresande start på banan

Till landningen ovan gick det åt 60 skottkärror grus

Huvudspåret är ungefär 850 m långt med ca 90 m fallhöjd. Dessutom finns det avstickare på ytterligare 150-200 m. När jag bombat mig ned till slutet av spåret når mitt flin in under hjälmen. Det märks tydligt att man haft flow som huvudmål under bygget. Banan är pumpig och intensiv. Stundtals är det riktigt tajt i svängarna och jag får kämpa lite för att få med bakänden på min 29er. Vid de större hoppen har man byggt alternativa sidospår för fegisar som jag själv.

Både hängslen och livrem i form av förlåtande landning och sidospår

De flesta hoppen har snälla landningar för att även nybörjare ska ha glädje av dem

Några dagar senare möter jag upp initiativtagaren Thomas Wingate på ett kafé. Thomas började bygga BMX-banor hemma i Strömstad när han var i 7-årsåldern. Sedan dess har han hunnit med att bygga banor både i London och Kalifornien.

För både Thomas och Michael så är själva skapandet som är det viktigaste med projektet. Det verkar finnas ett stort behov för vuxna att leka och bygga i skogen, ler Thomas. Projektet har spridit sig från mun till mun och idag ingår ca 20 personer i nätverket. Alla är delaktiga i besluten och de flesta har sina egna små partier som de vurmar lite extra för. Under sommaren är det bygghelg varannan månad då så många som möjligt samlas. Dessutom brukar det vara några som åker ut spontant nästan varje helg.

Arbetet med banan började 2009. Thomas föräldrar bor i området och han vandrade runt och utforskade 1000-1500 hektar under ett års tid innan han hittade tre områden som motsvarade kraven. Det han främst tittade på var jordmån, fallhöjd och att omgivningarna var vackra. Sen gällde det att få klartecken från markägarna. Thomas konstaterar att man måste ha förståelse för hur lantbrukare ser på marken och landskapet för att få till stånd en långsiktigt god relation.

Information om vem som äger marken får man från folk i trakten eller kommunen, behöver man fastighetsbeteckningen så finns den på fastighetskartan. Därefter kan det även vara lämpligt att kolla upp avverkningsplanen hos Skogsstyrelsen.

Pumptrack

Det händer saker hela tiden på på banan, här ett pumpigt parti

Målet har varit att bygga för flow, berättar Thomas. Därför måste man först försöka visualisera hur det kommer att bli. Vanligtvis börjar man genom att gå i terrängen och staka ut ett möjligt spår. Vid mitt besök pekar Michael ut ett pärlband av orange flaggor i undervegetationen som så småningom ska bli ett nytt DH-spår.

Men det är inte cyklingen som står i fokus för de inblandade, utan själva byggandet. Att bygga, provcykla och sedan modifiera tills det känns rätt. Ofta har man också gått tillbaks och justerat ett parti för att det inte riktigt passade ihop med övriga sträckningen. Man måste våga testa, säger Thomas, flow kommer inte automatiskt. Man måste prova sig fram innan det känns rätt.

Fallved har använts för att förstärka doseringar i kurvorna

Fallved har använts för att förstärka doseringar i kurvorna

Att det tog så lång tid att hitta rätt plats var inte en slump. Man bör undvika att bygga i lera och sand, den bästa dräneringen får man i grusigt underlag. Gamla moränåsar är perfekta. Att kunna ta vara på det som fanns på plats var ytterligare ett av grundkriterierna. Byggmaterialet består av fallved samt mineraljord som man hämtar från stora gropar. Det enda materialet som transporterats till berget är motorsågsbränsle, hönsnät och spik. För att stigen inte ska slitas ned av åkarna så gräver man bort ett 15-20 cm djupt och 40 cm brett skikt av ytlagret med organiskt material och fyller på med mineraljord. Även rötter skyddas av ett gruslager för att undvika rotröta. En annan viktig fråga har varit dräneringen. Innan man bygger tittar man därför på vattenflöden och planerar vallar och kurvor därefter för att få till en god avrinning.

Att få allt på plats kräver hårt kroppsarbete, allt grävarbete har gjorts för hand. Det blir snyggare så, menar Thomas och skrattar åt mig när jag frågar hur många skottkärror de kör på en dag. Den enda maskinen som använts är motorsåg. Den används dock flitigt, med den sågar man till allt från ramverk i hoppen till förstärkningar i de doserade kurvorna. Ett viktigt moment är att dela stockar så att man får en plan yta att åka på, till detta används en nollgradig specialkedja.

Inspektion av north-shorebygget som ligger intill huvudspåret

Inspektion av north-shorebygget som ligger intill huvudspåret

Byggruppen har klartecken från två angränsande jordägare vilket innebär att det finns utrymme att dra fler spår i framtiden. Näst på tur är att göra klart de sista 50 metrarna ner till havsnivå. Därefter planerar man ett nytt spår parallellt med det befintliga som blir mer DH-orienterat samt ytterligare några avstickare.

Om 15-20 år är det dock dags för avverkning i området, så då är det roliga slut. Det är dock inget jag tänker på när jag släpar cykeln uppför berget för ytterligare en adrenalinladdad åktur.

8 tips för dig som vill starta ett liknande projekt

  • Få klartecken från markägaren, gärna skriftligt
  • Var inställd på att det är mycket hårt arbete
  • Kolla på vad andra har byggt, mycket av byggkonsten ligger i grundarbetet
  • Skaffa bra verktyg
  • Bjud in dina kompisar och skapa bra stämning
  • Bygg för progression, ni kommer att bli duktigare och vilja köra snabbare och hoppa längre allt eftersom
  • Bygg sidospår på hoppen så att även nybörjare har glädje av banan
  • Börja bygga smågrejer för att få till känslan

I spårbyggarens verktygslåda

  • Köp en proffssåg i mittemellanformat om du har råd. Välj inte minsta tandstorlek på kedjan. Lär dig använda sågen och glöm inte skyddsutrustning
  • Skyffel funkar bättre än spade
  • Skottkärra, gärna en stadigare variant, typ betongkärra. En trädgårdskärra går lätt sönder
  • Yxa, både en grov yxa som även kan funka som slägga, samt en mindre oöm yxa att hugga rötter med
  • Thomas talar sig varm för en mattock – en bredbladig hacka som man hittar i Storbritannien och USA
  • Spett

Läs mer i byggtråden: Projektlogg: Bygget i Bohuslän

Kommentera och diskutera



0,302 sekunder

Växla till mobilversion